Hönsgården

Sedan vi skaffade våra första höns sommaren 2003 har det blivit många olika raser, och även en del med okänt ursprung.

Alla med sitt utseende och sin personlighet. Vi har aldrig haft fler fåglar samtidigt än att vi känt dem alla som individer och de flesta

har haft namn. Ett undantag var ett gäng svarta dvärgorpingtonhönor som gick under det kollektiva namnet "Black Army". Vi har våra fåglar som sällskapsdjur för att de är trevliga och vackra att titta på. Det är också mycket intressant att studera deras naturliga beteende när de får leva som tuppar och hönor och inte äggmaskiner. Självklart lägger de ägg, och de är av utmärkt kvalitet eftersom hönsen äter en varierad kost och också plockar i sig allt möjligt gott som de hittar ute! Vi föder inte upp fåglar -silkeshönsen har dock fått en del kycklingar eftersom de mer eller mindre kräver att få ruva- och vi slaktar heller inga. Däremot har det hänt att veterinären har fått avliva sjuka fåglar som haft en hopplös prognos.

Från början hade vi bara islandshöns, och ett par av de första tupparna blev riktigt gamla. Sedan har det blivit svart hamburger, och svarta och vita silkeshöns. Det senaste tillskottet är några svarta och vita dvärghamburger från Levin i Örby. Med dem följde också en tupp av märket Tysk dvärg, som är Joels egen tupp och heter Pettson.

Tuppar		Hönor
Pettson f 2009 tysk dvärg Hjalle från Hjälltorp f 2009 blandras -barnbarn till våra silkeshöns Stefan Holm f 2008 blandras -en liten rackare som hoppar högt ;-)		Fru Silverkrans f 2007? Blandras Vita dvärghamburger f 2009 Svart dvärghamburgerhöna gör sig bekant med Roar Sotisa f 2003 eller tidigare Svart hamburger, en av de gamla damerna som är mellan 7-8 år gamla. De lägger fortfarande ett och annat ägg!

Bilderna är tagna en blåsig dag, vilket gör att en del ser lite luggslitna ut! Ska ta nya bilder när hönsgården är färdig.
Några bilder på våra silkeshöns: tyvärr är ingen av dem i livet längre, men de var mycket härdiga och tuffa sitt utseende till trots. När alla andra gått in för för att det blivit kväll, mörkt och kallt var de alltid ute lite till, och när luckan öppnades på morgonen var de de första att traska ut. Sist in, först ut alltså! När tillfälle ges kommer det att flytta hit nya "silkesvantar"!
De första silkeshönsen på promenad hösten 2004.
Inte illa att hålla sig så vit i en vinterlerig hönsgård!
Tre silkestuppar jordbadar ihop -mars 2007.
Silkeskyckling två dagar och otroligt söt!

Några islandshöns:
"Prillan" -uppkallad efter högsta hönset i Pettson & Findus-böckerna. Hon var en höna med stor personlighet. Hon var helt tam och satt gärna på axeln -vi saknar henne mycket!
Tre islandstuppar spanar på hönor i skogen!
Unghöns på grönbete
Fem veckor gamla islandskycklingar